Nu börjar vi, steg för steg, närma oss ekvatorn och det märks med fuktigt luft och en konstant värme. Oavsett väder så går man alltid omkring lite smålökig (svettig). Vi kan även se en skillnad i naturen. Den ”vanliga” skogen har byts ut till en tät regnskog och det är fullt av småkryp överallt. Numera går det knappt att räkna alla bett vi har på våra kroppar.
(The Jackroo Hostel - hem ljuva hem)
 
 
 
(Som sagt, en tät regnskog)
 
 
(Gigantiska småkryp - syrsa)
(Enorm gräshoppa)
 
Den största anledningen till att vi åkte till Mission Beach var för att man kunde göra skydive där, eller som vi svenskar säger, hoppa fallskärm. Det är dessutom Australiens högsta skydive på hela 14 000 ft! Samtidigt som vi var väldigt taggade inför hoppet var vi även nervösa för vad som komma skulle. Hur skulle de vara att falla fritt från skyn? Tänk om något gick snett? Skulle vi ens våga sätta oss i planet som skulle transportera oss upp till molnen?

Men när dagen väl var kommen stod allting klart, självklart skulle vi göra hoppet.
 (Lite pirr i magen) 
 
 (I flygplanet, Sara närmast i bild och Matilda några rader fram) 
 
 
 
 
 
 (Här svävar vi långsamt ned, vi fick till och med styra fallskärmen) 
 
 
 (Vi gjorde det tillsammans) 
 
 
Det är svårt att beskriva med ord hur underbart och härligt det var. Vi båda kan konstatera att det var bland det läskigaste, sjukaste, häftigaste, roligaste, coolaste och helt klart det bästa vi gjort. Mer behövs inte sägas. Det var en riktig upplevelse och vi kommer kunna leva på detta länge. När vi väl sitter där på ålderdomshemmet kommer vi kunna tänka tillbaka på denna stund. Vi kan luta oss tillbaka i vår gungstol och känna oss stolta, för det är vi. WE DID IT!
 
Obs, Matilda köpte ej bilderna på hoppet därför blev det en bara en fotobomb på Sara.
 
Puss och kram.
 
 
Efter cirka 10 timmars bussfärd från 1770 nådde vi äntligen fram till Arlie Beach. Och vilket välkomnade vi fick, spöregn. Himmeln öppnade sig verkligen och ner kom en forsande flod som inte verkade ha något slut. Något oroade över hur vädret skulle påverka den kommande båtturen, så gjorde vi det bästa av situationen och avnjöt några riktigt bra filmer inne på hostelrummet och vi hann även med en utgång.
 (Regn, regn, regn...)
 
(Passion Pop, mums!)
 (Våra glada vänner Emilia och Alice)
 
 (Kackerlacksfälla, fick fångst)
 (Innan avfärd till Whitsundays hann vi äta en glass på vårt favoritställe Cold Rock)

Men när dagen med stort D kom och den efterlängtade båtturen/seglingen till Whitsundays skulle äga rum så vaknade vi upp till solsken. Efter veckor med inställda turer och dagar med regn och stormar så var turen verkligen på vår sida. Vi begav oss därför till hamnen där vår båt låg och väntade. Det var en ganska liten, men mysig båt som hade några ålderstecken på nacken efter att ha servat sin besättning väl i ur och skur.
 (Vår båt New Horizon)
 
 
 (Bild på vår rutt)
 (Livräddningsutbildning)
 
 (Varje morgon klev vi upp halv sju, trötta men glada) 
 
 (Härligt gäng)
 (Bättrar på brännan uppe på däck)

Från sekunden man satte sin fot på båten började man mingla och umgås med de människor man skulle tillbringa de tre kommande dagarna med. Det visade sig att vi inte var de enda svenska tjejerna som skulle resa med New Horizon och snabbt hittade vi varandra och vi blev ett riktigt härligt tjejgäng på 9 svenskar. Vi blev kända bland besättningen och de andra resenärerna som ”Team Sweden”. Det är sådan otrolig skillnad på svenskar som reser i Australien i jämförelse till hur de är och beter sig där hemma i vårt kära fosterland. Den bubblan man lever i landet ”lagom” existerar inte. Här är alla öppna och bara längtar efter att få lära känna nya människor. Därför går det inte annat än att tycka om alla de svenskar man träffar längs resans gång.

Höjdpunkterna på resan var när vi snorklade med massa färgglada och exotiska fiskar, när vi såg vilda delfiner leka i vattnet och fånga sitt leverbröd, och sist men absolut inte minst, Whitehaven Beach. Vi hade väldigt höga förväntning på denna strand och de blev besvarade tusen gånger om. Samtidigt som vi tappade andan fick vi gåshud över hela kroppen. Det var bland det vackraste vi någonsin skådat. Tänk er kritvita ständer, kristallklart vatten, fast utöver det vanliga. Även denna gång låter vi bilderna tala för sig själva, bläddra ned och njut.
 (Hela gänget samlat)
 
 
 (Whitehaven Beach)
 
(Obeskrivligt vackert)
 
 
 
 
 (Blå himmel och kritvit sand)
 
 (Matilda hoppar högt)
 (Saras graciösa hopp) 
 
 
 
 
 (Team Sweden) 
 (Gymnaster som vi är) 
 (Vi lyckades med en mänsklig pyramid) 
 
 
 
 (Lyckost, omringad av tjejer)
 (Kramkalas)
 (LOVE)
 
 (Blubb blubb)
 (Fisken Elvis)
 
 (Vilda delfiner) 
 (Fiskar med självlysande ögon) 
 
Vi hade en riktigt bra segeltur och vi är så otroligt nöjda över de fantastiska dagar vi hade till sjöss. Maten var utsökt, vädret var kanon och människorna var underbara. Vi rekommenderar alla som har vägarna förbi att göra denna utflykt. Det var såååååå kul.
 (Mat dag ett - tonfisktaco och wraps) 
 (Mat dag två - nyfångad fisk med hemmagjort potatismos) 
 (Mat dag tre - köttfärssås och spagetti plus vitlöksbröd) 
 
 (Smidig Sara)
 (Crazy Swedish girls)
 (Paddleboarding)
 
 (Kom på första plats när vi raceade i paddleboaring - give me five) 
 
Hoppas ni har det bra där hemma och njuter i vårsolen.

Puss och kram era små tomtar!

Efter att vi kom tillbaka från Fraser Island stannade vi några dagar i Rainbow Beach. Det fanns inte så mycket att göra i denna stad, då den är relativt liten. Det staden är känt för, som även hörs på namnet, är dess kilometerlånga strand med klippor färgade i några av regnbågens alla färger.
(Som ni ser på bilden gick sandklipporna i flera olika nyanser)
(En kall öl på stranden med surfare i bakgrunden)
 
 
 
Vi bodde de första nätterna hos två av förarna som jobbade med oss på Fraser. Till vår stora förvåning kryllade det av ormar i deras skjul, närmare bestämt 60 stycken. Vi sov alltså omringade av ormarna, en obehaglig och ganska skrämmande känsla. Som tur var visade det sig att de alla var harmlösa och en dag fick vi gosa med en av pythonormarna.
 
 
(Sara med ormen)
(Matilda med ormen)
 
 
Vår tid i Rainbow var kort, men mysig. Vi hann med saker som att fiska havskrabbor och njuta av en romantisk solnedgång.  
(En regnbåge i Rainbow Beach, otippat hehe)
(Redo för krabbfiske)
(Stor fångst, kvällsmaten är räddad)
(Vacker solnedgång)

Med många hektiska dagar bakom oss såg vi fram emot lugna dagar i 1770/Agnes Water. För första gången på väldigt, väldigt länge fick vi äntligen ligga på stranden och bara njuta, som de soldyrkare vi är. Även hostelet var avkopplande i sig med en skön atmosfär med inslag av buddhismen. Vi bodde i hus liknade bungalows med vacker natur omkring oss.
 
 
(Frukostview)
 
(Vår bungalow)
 
(Här ska det lagas mat)
 
(Grodan som bodde i en gammal jukebox)
(På väg till stranden)
 
(Strandhäng)
 
Under vår vistelse hann vi även bli nära vänner med ett gäng sköna människor, alla från olika nationaliteter. Närmast kom vi två underbara svenska tjejer, Alice och Emilia. Tillsammans med dem firade vi den irländska högtiden St. Patricks Day. Med fyrklöver och regnbågar målade i våra ansikten kunde vi inte vara mer än redo för kvällens festligheter. Kvällen bjöd på lekar, dans och mycket skratt.
(Här blir vi målade)
(Vacker konst i våra ansikten)
 
 
 
(Jelly wrestling)

Hörs snart.

Puss och kram!