En visit som till en början skulle vara på två veckor blev i slutändan tre och en halv vecka. Förklaringen till det var att vi trivdes som bara den. Ön är otroligt vacker och vi fick vara med om så mycket nytt som helt klart kommer följa med oss för resten av våra liv. Det finns så mycket att berätta om de fantastiska veckorna vi hade, men för att försöka hålla det någorlunda kortfattat låter vi bilderna tala för sig själva.
 
(Uppsamling innan avgång)
 
Vi jobbade i princip tre timmar per dag med att städa köken och rengöra tälten som backpackerna bodde i. Dessutom startade vi varje morgon med att samla in all köksutrustning. Efter det hade vi möjligheten att göra vad vi behagade. Vissa dagar åkte vi med på turerna tillsammans med förarna, andra dagar gjorde vi hiker till undangömda pärlor på ön. Det fanns även de dagar vi stannade kvar på campet för att bekanta oss med aboriginerna som bodde där och tog del av deras kultur. Vi kan helt ärligt erkänna att det var ett perfekt jobb för två tjejer på resande fot. En dag, efter att allt morgonarbete var färdigt, bestämde vi oss för att gå ner till havet, som låg 2 minuter i från campet, för att fiska. En av aborginerna följde med oss och vi fick testa på deras traditionella sätt att fiska. Det var mycket svårt, men roligt. Dock blev vi trötta efter att ha svingat linan gång på gång så efter ett tag gav vi upp, tyvärr utan någon fiskelycka, och gick hem tomhänta.
(Matilda testar denna fisketradition med endast en lina och en krok)
(Sara hoppas på fisketur)
 
(Vanlig arbetsuppgift - fixa trasiga tält och dragkedjor)
(Alla volontärer samlade i drivers camp)
 
(Tam dingo sugen på mat)
(Vår älskade kakburk, det åts flitigt ur denna)
(Vårt egna alkoholförråd, 90% goon) 
(Bästa glassen i världen!!!!)
 

Det fanns oändligt mycket vackert att se på ön, men de mest besökta och populäraste platserna var Eli Creek, Champagne Pools, Indian Heads, Lake Wabby och Lake Mckenzie. Alla platserna var speciella på olika sätt och hade sin egna charm. Vår personliga favorit var Eli Creek, då det var en lugn och fridfull plats med en svalkande flod. Det var bara att luta sig tillbaka och njuta när man följde med strömmen. En sak som var unikt med Eli var att man kunde dricka det rena, färska och lagom kalla vattnet. Vi ville dock se mer av ön och dess undangömda skatter. Första hiken vi gjorde var till en öken som egentligen bara låg en liten bit bort från campet. Vi trodde till en början att vägen dit skulle vara busenkel och bara ta oss några minuter. Till vår förvåning fick vi gå igenom en tät regnskog med grenar överallt och en extrem uppförsbacke. Om man skulle tappa fotgreppet skulle man lätt kunna ramla ner och slå sig ordentligt. Som tur var så fanns det träd och andra växter som vi kunde hålla fast oss i. Vi båda tyckte hiken var läskig nästintill otäck, men det var helt klart värt det när vi möttes av de maffiga sanddynerna. Det var en riktigt cool upplevelse och det kändes som att vi befann oss mitt i Saharaöknen som konstigt nog bara låg 15 minuter i från vårt camp. Sanden var helt orörd och vi var de enda som syntes till. Vi var ensamma. Nu kan vi lägga till ännu ett minne i resedagboken. 

(På väg till sanddynerna, många grenar och träd i vägen)
(ÖKEN!!!)
(Sara och Matilda)
(Efter varje steg du tar frammåt lämnar du alltid något bakom dig - poetisk hihi
 
 
(Misslyckat hoppfoto)
 
(Musseltävling)
(Eli Creek)
 
 
(Lake Mckenzie)
 
(Fångade sköldpaddor i sjön)
 
 
(Paradis)
(Indian Heads)
(Dreamteam)
 
 
 
 
(Härifrån kunde vi se hajar, stingrockor och sköldpaddor)
(Glada föraren Jimmy)
(#nofilter) 
 
 
(Champagne Pools)
 
 
 
(Mycket trafik på "vägarna" på stranden) 
(Världens bästa förare Sara vid ratten) 
(Översvämmning.. läskigt) 
(Lake Wabby)
 
En annan dag gick vi två tillsammans med den tredje volontären, Harley, på en hike. Vi uppskattade att hiken skulle ta oss cirka sex timmar så därför gick upp tidigt på morgonen, packade ner lite mat och mängder av vattnet och gav oss av. Mestadels av tiden gick vi genom regnskog. Aningen rädda att vi skulle stöta på någon giftig spindel eller livsfarlig orm, men vi klarade oss undan denna tragedi. Vår slutdestination på hiken var en gömd sjö, Lake Allom, som låg långt ifrån civilisationen. Efter några timmars vandring kom vi äntligen fram. Vi beslutade oss för att börja med en välförtjänt picknick nere vid sjön. Från och med den stunden vi satte oss på trappan nere vid vattnet fick vi sällskap av massa små bebissköldpaddor, alla ivriga att få smaka på våra smörgåsar. Så små och söta var dem och vi alla lyckades få några sköldpaddskyssar. Efter någon timmes vila vid sjön begav vi oss hem igen. Vägen hem skulle ta cirka tre timmar, men snabba som vi var lyckades vi gå hela vägen tillbaka till campet på en och en halv timma. Något svettigt, men det gav bra träning. 
 
 
 
(Enormt stort och gammalt träd) 
 
(Äntligen framme vid Lake Allom)
(Hungriga sköldpaddor)
(Bröd är gott) 
(PUSS - håller tummarna att det blir en prins)
 
Vi blev som en enda stor familj på ön och alla såg efter varandra. Vi lagade stora middagar tillsammans med förarna och hade många underbara kvällar och sena nätter med mycket skratt och mysigt umgänge. Varje kväll fick vi höra nya historier om ön och alla roliga händelseförlopp som ägt rum på förarnas turer. Tro oss, det är endel riktigt bra storys. En av kvällarna var det vi som helt och hållet stod för matlagningen och självklart stod svenska köttbullar, potatismos och brunsås på menyn. Maten blev väldigt delikat och vi fick gång på gång höra att det var den godaste maten förarna någonsin ätit på ön. Alla var evigt tacksamma och vi kunde gå och lägga oss med ett stort leende på läpparna. Vi kan verkligen konstatera att svensk husmanskost är väldigt uppskattat i Australien. Denna kväll blev, som så många andra, riktigt lyckad.   
(Hemmagjord sushi)
 
(Matilda the sushimaster)
(Köttbullaaaaaar i stora lass)
(Familjemiddag med våra underbara drivers)
(Förfest i campet som så många andra kvällar)
(Beachparty)
(Pure blondes)
(Fest)
(Christos, Sara och Beaver)
(Matilda, vår underbara Harley och Sara)
 
Men nu kanske ni undrar hur vi bodde på denna sandön, och detta i sig är en spännande historia. De första dagarna bodde vi i ett litet tvåmannatält tillsammans med våra enorma resväskor. Det var trångt fast det gick ändå hyfsat bra. En dag vaknade vi dock upp av att tusen myror kröp på våra kroppar. Panikslagna kastade vi oss ut ur tältet och som tur var fick vi byta upp oss till ett större tält med en riktig säng i. Efter att de två andra volontärerna, som vi bytte av, åkte fick vi tillslut vårt egna krypin. Vi flyttade in i ett litet hus med väggar och tak som ett tält. Det tog inte lång tid innan vi trivdes och började känna oss som hemma. Dock visade det sig att vi hade en inneboende... En liten mus hade nämligen gjort oss sällskap i tälthuset och tuggade på maten vi hade med oss. Ett flertal nätter hade vi fighter med musen och försökte få den att flytta ut. Situationen såg hopplös ut, musen hade vunnit... Vi insåg att våld ej var lösningen och försökte istället kompromissa. Vi la fram en påse med nudlar i hopp om att musen skulle äta nudlarna istället för att tugga på de andra matvarorna. Till vår stora glädje blev musen nöjd. Han fick sina nudlar och lämnade vår resterande mat ifred. Mission accomplished!
(Vårt fina tenthouse) 

De sista dagarna på ön ville vi verkligen ta vara på. Så därför gick vi, Harley och en av förarna (vår favvo-Jeffie) upp klockan halv fem på morgonen för att se soluppgången som sades vara helt fantastiskt. Vi tog bilen längs stranden och åkte vidare till Eli Creek för att se de första solstrålarna spegla sig i floden. Det var helt magiskt. Det var bland de vackraste vi sett och vi blev alldeles förtrollade av den fina omgivning vi befann oss i, omringade av människor vi tyckte om. Detta var ett bra avslut på vår vistelse på ön. 

(Tidig morgon, vacker soluppgång)
(Maheno shipwreck i det fantastiska morgonljuset)
(Soluppgång med Eli Creek framför)
 
 
(Dingo)
Vi är så tacksamma för allt vi sett, hört och upplevt. 

 

Självklart ville vi föreviga vår stund på denna vackra plats. 

 (Sara och Matilda was here)
 
Puss och kram!
 
 

1 kommentarer

Ulrica

20 Mar 2014 21:01

Hej goa tjejerna! Vilka härliga bilder o platser ni besökt. Jätte kul att se och ni är duktiga på att skriva. Ha det så bra o sköt om er!
Puss o kram

Kommentera

Publiceras ej