Nu börjar vi, steg för steg, närma oss ekvatorn och det märks med fuktigt luft och en konstant värme. Oavsett väder så går man alltid omkring lite smålökig (svettig). Vi kan även se en skillnad i naturen. Den ”vanliga” skogen har byts ut till en tät regnskog och det är fullt av småkryp överallt. Numera går det knappt att räkna alla bett vi har på våra kroppar.
(The Jackroo Hostel - hem ljuva hem)
 
 
 
(Som sagt, en tät regnskog)
 
 
(Gigantiska småkryp - syrsa)
(Enorm gräshoppa)
 
Den största anledningen till att vi åkte till Mission Beach var för att man kunde göra skydive där, eller som vi svenskar säger, hoppa fallskärm. Det är dessutom Australiens högsta skydive på hela 14 000 ft! Samtidigt som vi var väldigt taggade inför hoppet var vi även nervösa för vad som komma skulle. Hur skulle de vara att falla fritt från skyn? Tänk om något gick snett? Skulle vi ens våga sätta oss i planet som skulle transportera oss upp till molnen?

Men när dagen väl var kommen stod allting klart, självklart skulle vi göra hoppet.
 (Lite pirr i magen) 
 
 (I flygplanet, Sara närmast i bild och Matilda några rader fram) 
 
 
 
 
 
 (Här svävar vi långsamt ned, vi fick till och med styra fallskärmen) 
 
 
 (Vi gjorde det tillsammans) 
 
 
Det är svårt att beskriva med ord hur underbart och härligt det var. Vi båda kan konstatera att det var bland det läskigaste, sjukaste, häftigaste, roligaste, coolaste och helt klart det bästa vi gjort. Mer behövs inte sägas. Det var en riktig upplevelse och vi kommer kunna leva på detta länge. När vi väl sitter där på ålderdomshemmet kommer vi kunna tänka tillbaka på denna stund. Vi kan luta oss tillbaka i vår gungstol och känna oss stolta, för det är vi. WE DID IT!
 
Obs, Matilda köpte ej bilderna på hoppet därför blev det en bara en fotobomb på Sara.
 
Puss och kram.
 
 

1 kommentarer

Ulrica

29 Mar 2014 07:25

Hej igen! Ni är så modiga tjejer! Ja det kommer ni attt leva på länge!
Puss o kram

Kommentera

Publiceras ej